Vädret verkar ha bestämt sig för att dra sitt strå till stacken. Det är faktiskt ett väldigt fin sportlov so far. Man får bara hoppas på ett lika fint påsklov också. Det var många år sedan man hade ett regelrätt lov egentligen men arbetstiderna blir flexiblare och om man vill kan man njuta några timmar ljus på förmiddagen. Om man inte är som jag som sover bort förmiddagen nästan helt då förstås. Förståndet är intakt men handlingen desto mer splittrad. Jag funkar ju tyvärr så att det nästan krävs inspiration baserad på euforiska "carpe diem" infall för att jag ska orka ta mig upp tidigt om jag inte behöver det.
Jag önskar att jag hade den där extra energin. Inte att jag kunde skutta upp som en lärka, det är ju ungefär som att kräva att få kunna flyga. Men att jag bara kunde få strykan att kravla mig upp och sedan hålla mig uppe utan att slita som ett djur mot impulserna att kasta mig tillbaka i sängen under mitt gåsduntäcke och somna om.
Den av er som tänker "Det är väl bara ta sig i kragen" hänvisar jag till tidigare inlägg om dygnrytmen och dess genetiska betingning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar