Två plus

På vägen till utbildningsmässan på Nolia såg det ut såhär. Helt underbart väder, förutom blåsten då. Men jag kan känna C-vitaminerna bildas på insidan när strålarna tränger in i min bleka hy. När man sedan påbörjar morgonen med bär och alpro sojamjölk så kan det knappast bli bättre.

Rider dock fortfarande på glädjen över gårdagens upptäckt. Denna briljanta artikel (TT/PT) som inte bara ger mig upprättelse för hur omöjlig jag är som person om morgnarna. Utan den skänker ett visst inre lugn över min stora oro, min oro över att jag är karatärslös. Det är jag förstås inte. Men det finns en allmän måttstock för självdiciplin och den börjar vid hur bra du är på att stiga upp, själv och i tid, på morgonen.

Jag har alltid hävdat att jag inte passar in i normen för Nine to Five och nu kan jag lugnt luta mig tillbaka och med gott samvete skylla på min gener. Ha!