Jag ska sluta röka. Har väl inte riktigt vågat erkänna för världen att det händer men nu är det ett faktum. Jag har gått ner från cirka 10-12 cigg om dan till nu bara två. Två cigg som nu trotts sin extra lightighet gör mig rökfull. Alla klichéer som alla försökt puffa på en genom åren uppdagar sig nu smärtsamt som verkligheter... jag luktar, mina kläder luktar och alla andra som röker luktar... illa.
Jag hade faktiskt ingen aning om att jag luktade så illa, jämt.
Bla bla tänker du, den nyfrälstes predikan. Jo det låter nog så, enda skillanden är att jag inte tänkt predika. Jag bara påpekar mitt eget stora snedsteg.
Jag frågade mamma idag: Kommer man någonsin över röksuget?
Mamma svarar: Jo det gör man, men man får fortfarande sug sådär någon gång då och då, bara som en påminnelese. Men jag kan inte röka, inte ens feströka, för mig är det allt eller inget.
Min mamma är idag (faktiskt på dagen, grattis mammi!) 55 år. Hon slutade röka för 25 år sedan. Jag försöker hitta tröst i hennes ord men ser ändå fallgroparna.
Tyvärr är det inte apotekets anti rök kampanj som fått mig att sluta. Det är ren och skär rädsla för att bli sjuk och dö. Det ska krävas dödsångest för att man ska vara god mot sig själv. Who knew.
Helgen bjöd inte på så mycket. Resa till Luleå med Malin och Mange. Gick nästan ut på Kalles men gick hem igen då jag led av sådan tragisk patetisk PMSjälvömkan. Damsugade lägenheten istället.
Idag börjar min kreativa vecka.
Jag har ont i halsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar