No smoking area

Jag ska sluta röka. Har väl inte riktigt vågat erkänna för världen att det händer men nu är det ett faktum. Jag har gått ner från cirka 10-12 cigg om dan till nu bara två. Två cigg som nu trotts sin extra lightighet gör mig rökfull. Alla klichéer som alla försökt puffa på en genom åren uppdagar sig nu smärtsamt som verkligheter... jag luktar, mina kläder luktar och alla andra som röker luktar... illa.
Jag hade faktiskt ingen aning om att jag luktade så illa, jämt.
Bla bla tänker du, den nyfrälstes predikan. Jo det låter nog så, enda skillanden är att jag inte tänkt predika. Jag bara påpekar mitt eget stora snedsteg.
Jag frågade mamma idag: Kommer man någonsin över röksuget?
Mamma svarar: Jo det gör man, men man får fortfarande sug sådär någon gång då och då, bara som en påminnelese. Men jag kan inte röka, inte ens feströka, för mig är det allt eller inget.

Min mamma är idag (faktiskt på dagen, grattis mammi!) 55 år. Hon slutade röka för 25 år sedan. Jag försöker hitta tröst i hennes ord men ser ändå fallgroparna.
Tyvärr är det inte apotekets anti rök kampanj som fått mig att sluta. Det är ren och skär rädsla för att bli sjuk och dö. Det ska krävas dödsångest för att man ska vara god mot sig själv. Who knew.

Helgen bjöd inte på så mycket. Resa till Luleå med Malin och Mange. Gick nästan ut på Kalles men gick hem igen då jag led av sådan tragisk patetisk PMSjälvömkan. Damsugade lägenheten istället.

Idag börjar min kreativa vecka.
Jag har ont i halsen.

Böle

Kameran är tillbaka och när jag tittar igenom bilderna inser jag att inte speciellt mycket är bloggvärdigt, mer Facebook i så fall. Men här kommer i alla fall snyggo bilderna från Festen i Böle som inte kunnat vara så mycet bättre. Husfester är the shit, finns verandor med utemöbler att röka på. Finns fler än en toalett. Finns alltid vinglas och vinöppnare. Folk som bor i hus bjuder oftast på sprit.

Angela, historiens kanske snyggaste tvåbarns mamma

Kluven nostalgi

Jag blir så nostalgisk då jag tittar ut genom fönstret på alla elever som går förbi. I deras ögon är det så långt till allt, långt till lov, långt till jul, långt som tusan till studenten. Men faktum är att jag har redan varit här ett år och jag tycker att tiden bara susar förbi. Det är som att jag rör mig snabbare än dom. Min tid går åt som smör i solsken medan deras veckor är långa oavsett vad som händer. Deras lov är till och med långa, även fast dom känns korta.
Hur tur har dom inte som slipper vara vuxna, upptäcka allt, känna känslor för första gången. Detta tumult av känslor som dränker dom totalt.
Å andra sidan... skulle jag göra om gymnasiet? Troligtvis inte.

Magnus har åkt och jobbat i Sundsvall under veckan och kommer också att vara borta under Halloween för att jobba i Kiruna. Det är grymt trist att vara en fattig gräsänka.
Ikväll börjar i alla fall Uggly Betty om, en höstpremiär lika välkommen som solen utanför.

Helgen

Hur kul som helst på lördag hos Angela. Jag var på ett strålande humör och det verkade märkas. Länge sen jag släppte lös på det sättet. Trots närvaron av flera småbarnsföräldrar så blev det förvånansvärt lite barnvagns snack. Dock glömde jag min kamera där så alla dom fåniga bilderna kommer upp på pixbox och facebook först senare.

Ett stort plus är förstås hårfärgen jag fick av Angela, det känns lite skönare att veta att man åtminsone kommer att få gå omkring med någorlunda hyffsat hår denna fattiga månad som kommer. Jag känner mig som en idiot. Synsam tar 1400 spänn/6 månader för mina linser. Jag hittade dom för halva priset på internet. Pengarna jag har slängt bort, hur jag har oroat mig för varje lins. Bara för att jag inte idats gå in på pricerunner och kolla.
Sen ska det ju sparas inför resa också. Elräkningen kom den här månaden. Tygerna till kollektionen ska betalas. Det är nog bäst att jag lär mig bugetera på rikigt... and fast.

Nu blir det slutryck innan eftermiddags passet.

Come lets pray for the weekend

Strålande sol ute, perfekt höstväder. Skulle så mycket hellre sitta ute i skogen än inne just nu. På nått berg med en varm kopp choklad och en ostmacka.

Helgen kommer att bli hur kul som helst. Först middag i Antnäs och hos manges föräldrar ikväll. Sen på lördag ska vi ut till Böle hos underbara Angela i hennes hus och grilla och umgås.

Nu ska jag lägga i den högre växeln, hade tänkt få njuta ordentligt av min helgvila utan att känna stress över saker som ska hinna bli klara.

Sen var det samtalet till BD-BYGG också... fan.

Jo...btw. Ringde jag BD-BYGG? Nä! Fegis!

bult bult

Just när man tror att man ser ett slut så läggs ytterligare saker på listan. Danselevernas overaller skulle ju vara klara att tryckas på nu men så är inte fallet. Dragkedjorna kom för sent så jag har tvingats påbörja det arbetet först idag. Nog för att det blir rätt bra men jag tycker saker och ting har dröjt länge nog nu liksom.

Ute faller mörkret allt snabbare, klockan är hemgång och innan jag ätit min middag kommer det att vara bäcksvart. Fan. Idag har det varit ganska härligt ute även om det var blåsigt. Men ändå. det smäller bara till så är det svinkallt och jag får köpa ull leggings eller nått.

Idag slog jag in öljetter i byxor. Sen slog jag mig på tummen. Den bultar så nu ska jag bulta mig själv hem.

Ciao.

Dagens att göra lista:

* Ring BD-BYGG
* Beställ tyg
* Sy klart byxor
* Gå hem till min lägenhet och hämta mer tandkräm

Har jättemånga ideér nu om vadjag vill göra till nästa kollektion ska visas. Det ger mig en känsla av eufori varje gång. Det är min anledning till att jag orkar leva i Piteå, det och Mange och Malin förstås. Även fast jag knappt ser Malin längre. Det är tufft att gå från nästan varje dag till knappt två gånger i veckan. Men hon måste ju jobba hon med.

Men nu ska jag skrida till verket. Ingen rast ingen vila... förens klockan 11, då är det lunch.

Dissa är ute...

Orkade inte ringa BD-BYGG idag. Men jag vill ju inte vara en sån som ger upp, jag vill ju vara den som sätter dom på plats. Inte vara tjejen som blir överkörd. Så jag ska samla mod till mig och ringa imorgon. Eventuellt ringa inatt och andas tungt i luren.

Enda trösten för denna röra och min nu stela och onda rygg är mammas palt. Och det är precis vad jag ska få. En timme och en kvart, counting down.

House var skitbra igår. Gud så bra serie. Hör så många som är less på House sarkasm och säger att det är samma hela tiden. WRONG. Karaktären utvecklas... kanske andra borde lära sig av och inte bara dissa för att dissas kan. Jag tror att alla som dissar House föll omkull som barn och slog sitt sarkasmcentra i hjärnan sönder och samman.

Såklart är man fast i Facebook härvan också. Kan tycka att alla dessa applicationer är lite överdrivna (inte ensam läs Stinas blogg) . Först är det Fun Wall (man kan lägga in bilder och videor i sin gästboksinlägg) och sen finns det Super Wall som har samma funktion... ?? Det är så många applicationer att om man skulle lägga in dom alla skulle ens sida bli tusen meter lång. Däremot gillar jag uppdateringarna på sidan som visar vad som händer hela tiden.

Bäst är Super Poke: Don't just Poke me... Dry Hump me!!

Raindropps are falling on my bed

Åh jag är så less! Less på vädret som inte kan sluta vara kallt och blött. Less på BD-bygg som inte kan ringa tillbaka, inte tvätta min säng och som helt enkelt väntar på att jag ska tröttna på att jaga dem och ge upp. Förbannade snåljåpar. Deras skydd läkte, min säng blev blöt men stå för att saker och ting ska bli bättre... vad är det? Min lägenhet är i kaos och jag oroar mig varje gång det regnar: blir det ännu blötare hemma hos mig nu?

Måste ha en kofta. En mysig höst och vinter kofta som ska agera ide tills piteå behagar tina.
Vill sticka en, men då skulle den vara färdig först när det är dags för sommarlinnet.

I all god Groundkeeper Willy anda: AARSCH!!!

Gråa värld

Grått och kallt och blött... så tröttsamt väder. Hjärnan kan knappt fungera och jag längtar bara till ett annat land, lite äventyr istället för den här vardagen. Ett hotelrum vid en strand någonstans. En pub i London med mina vänner.

Min utsikt från fönstret är bekymmersam

Refresh

Jag startar en ny blogg. Detta med inspiration från en vännina som gjorde samma sak. Principen är som att öppna en ny dagbok. Man ger sig själv en ny chans och gammalt kraffs kan få ligga och mögla i något snart bortglömt hörn.